Anknytningsteori

Anknytningsteorin handlar om hur våra tidiga erfarenheter av närhet och trygghet formar sättet vi relaterar till oss själva och andra. Trygg anknytning ger oss en känsla av inre trygghet, värde och tillit, medan otrygg anknytning kan leda till självkritik, skam och tillitsbrist.

Människans barn föds sårbara, beroende av andra för sin överlevnad. Ur ett evolutionsperspektiv har det varit av stort överlevnadsvärde för oss att den vuxna anknytningspersonen utrustats med ett omsorgssystem och att barnen utrustats med ett anknytningssystem. Dessa system samspelar och ger oss förutsättningar att ge omsorg och att söka trygghet hos andra.

Forskning har kategoriserat olika anknytningsstilar. En anknytningsstil är ett inlärt sätt på vilket barnet lär sig att få den omsorg den behöver av omgivningen. Barnen utvecklar således ett finstämmigt sätt på vilket de ser till att få sina behov tillgodosedda. Detta visar sig senare i livet genom på vilket sätt individen relaterar till sig själv, andra och omvärlden.

Trygg anknytning

För ett tryggt anknutet barn är föräldern en trygg bas att utgå ifrån och en trygg hamn att återkomma till vid stress. Föräldern reagerar balanserat på barnet och varvar närhet med distans utifrån barnets behov och ålder. Som vuxen känner den tryggt anknutne att den klarar att reda i saker på egen hand och om de inte kan det så finns andra som vill väl och kan hjälpa.

Otrygg, undvikande anknytning

Den otryggt undvikande anknytningsstilen karaktäriseras av ett undvikande av att uttrycka egna behov. Barnet har lärt sig att det inte är hjälpsamt att uttrycka sina behov utan får den omsorg det behöver genom att lägga band på sig och att hålla ett visst avstånd. En person med denna anknytningsstil lär sig tänka efter istället för att känna efter. Logik, prestation och självständighet premieras och lyfts fram.

Otrygg ambivalent anknytning

Ambivalensen stammar från att barnet har varit tvungen att känna efter vilken strategi som fungerar i stunden. Anknytningspersonen har varit inkonsekvent och oförutsägbar. Barnet utvecklar en ängslighet och lär sig tolka omgivningen för att anpassa sin strategi utifrån situationen. Klängighet varvas med avståndstagande och den ambivalenta individen kämpar med ett starkt behov av andra tillsammans med en brist på tillit att människor faktiskt finns till hands och vill hjälpa.

Desorganiserad anknytning

Desorganisation innebär att barnet inte kunnat knyta an. Det lilla barnet gör allt för att få omsorg och närhet. Men tänk om det är anknytningspersonen som också är farlig och hotfull. I dessa fall lär sig barn att förhålla sig till anknytningspersonerna istället för att knyta an. Att vara beroende av och samtidigt rädd för sin omsorgsperson ger en djup inre konflikt.

Förvärvad trygg anknytning

Trots att tidiga erfarenheter inte går att förändra kan man förvärva en trygg anknytning i vuxen ålder. detta innebär en förståelse för att det finns trygghet och omsorg att få och att ge till sig själv och andra. Sårbarheten finns kvar men förhållningssättet gentemot sig själv, andra och omvärlden förändras genom stabila, trygga relationella erfarenheter.

Filmer

Tidig anknytningsforskning illustreras genom filmer nedan om “still face-experiment” samt studier om “altruistiska barn”. Still face-experimentet visar på vilket sätt ett litet barn är beroende av, inte bara anknytningspersonens närvaro utan också känslomässig tillgänglighet. Stressen blir påtaglig när mamman finns där men inte interagerar med barnet med ögon, mimik och ord. Filmen om altruistiska barn visar på barns medfödda vilja att vara av värde för andra. Instinkten att hjälpa andra, att gemensamt lösa problem och att ha ett värde för “flocken” visar hur evolutionen format oss till en social varelse.

Se också “Alfred and Shadow” för en förståelse för vad relationer betyder för oss idag.